Visst var det så?





Det verkar som om kent skriver nytt, livräddarna verkar vara inne i studion, En våg av välbehag sköljer över mig och jag väntar väntar väntar. Precis som kärleken alltid väntar och precis som jag väntar vid din sida för det var ju vi mot världen.

26.11.11
Kamomillte och mörk choklad. Kalla golv och tomma rum. Jag läser på twitter att Sverigedemokraterna vill dela upp folket i tre "svenskhetsgrupper". Egentligen behöver jag kanske inte skriva något mer? Är totalt oförstående i det faktum att vissa svenskar faktiskt har lagt sin valröst på ett främlingsfientligt parti. 

Sverige är så mycket kallare än vad jag trodde.





29.11.11

Hej A.

Hur mår du? Det var längesen jag frågade nu.

Det är trycksvärta över hela pappret och jag vet inte vad jag vill få sagt. Kanske vill jag bara säga förlåt. Minns du när vi satt på ditt rum och du jämförde allting med solen utanför? Då sa du att det inte tar lång tid att komma över någon, men du hade ju aldrig haft någon att komma över. "Kärleken är starkare än allt, det är inte så lätt som du tror". Du förstod inte. Kärlek kan expandera, saknad kan expandera. 

Det tar tid att komma över människan som var ens sol i livet.

Saknad gör ont och kärlek gör ont och
att placera en smärta hos någon gör också ont.

Ta hand om dig, A.





05.12.11
Ord och nya nummer i kontaktlistan gjorde att jag blev några centimeter längre. Men jag blir några centimeter kortare för varje gång min mobil berättar att jag har fått ett nytt meddelande i inkorgen. Jag är rädd, jag är nog rädd för sånt här.

07.12.11
Lukten är inte borta än, den har grävt sig ner i den kabelstickade tröjan. Byggt bo bland trådarna. Vissa saker försvinner aldrig, men allt det andra är borta. 

Allt det andra som aldrig fanns är borta.

Och nu plingade mobilen 
igen.





Bortanför alla hustak:

/
Ville ingenstans, övertalades. "Min mage vrider sig bokstavligt talat ut och in."

//
Trycktes ned i en soffa och det svarta lädret kylde mot min bara hud. En helt ny krets, som tidigare bara hade kretsat utanför mina fotspår. Jag trodde att de skulle vara motsatsen till alla kretsar jag tidigare cirkulerat i och det kanske de var också. Men jag trivdes där, nedtryckt i soffan, med fötterna på soffbordet.

///
Och han höll upp min jacka åt mig när vi skulle vidare i mörkret.

////
Tänkte hastigt på vad A skulle säga om han visste att jag var här. Tänkte att det hade gjort hans starka armar svaga och hans ögon hade gått från blåa till svarta.

08.12.11

Vi tre gick mellan bänkraderna och valde plats på vänster sida. Bland alla stämmor och tända ljus brast det. Liksom brast lite i kanterna, fast på ett bra sätt. Ni vet som när kanten man står och tvekar på plötsligt brister och man inte har något val.

Man måste flyga.

Jag vet att nu när jag har tvättat min kabelstickade tröja 
kommer inga lukter kunna bo kvar bland trådarna längre.





Daterat: 12 december 22.47

Ibland gömmer jag mig för mig själv och sedan
kan det gå några månader innan jag hittar mig igen.

Det kanske är så för alla, alla går kanske vilse ibland. Det är lättare att gå vilse i mörker, visst är det så? Man kan inte urskilja konturer i mörkret, man ser inte vart man sätter sina fötter. Jag tror det är därför det är svårt att komma ur en mörk period. Man hittar inte utvägen och det är för svart för att ögonen ska kunna vänja sig vid mörkret och börja se igen. Man behöver någon som tänder ljuset åt en, någon som visar vägen. Sluta aldrig tro på er själva, för plötsligt kommer den dag -

Plötsligt kommer den dag då någon tänder ljuset åt dig, och du börjar se igen.