Det är då jag önskar att jag kunde stanna tiden / Tysta alla nätverk / Stoppa trafiken

Livslust - 

Livet är fint, hjärtat mår bra. Slår som det ska. Ibland dubbla hjärtslag men det är då man vet att man lever.

Livstecken -

Det är fint att hålla saker för sig själv, samtidigt som det är en viss spänning i att dela med sig. Att ni kikar in här än och att några har lämnat kommentarer om att ni saknar mina ord ger mig nästan lite prestationsångest. Har inte delat med mig av något på så länge.

Livsflykt -

Ni ska få se några mobilanteckningar och bilder. För jag skriver fortfarande, men de som får läsa blir färre och färre. Det kanske är synd, eller så är det bara bra.

/

Jag kommer ihåg hur liten jag kände mig under dina händer och hur dom där händernas handlingar gav mig så många sömnlösa nätter.

Skrev ner varenda känsla jag hade på ett ställe där alla kunde se, inte för att jag egentligen ville visa alla, utan för att jag ville att du skulle se hur jag mådde eftersom du aldrig frågade mig det. Jag ville att du skulle bry dig. Om mig. 

Men mest minns jag hur jag älskade allt det du älskade, bara för att det var just du som älskade det och jag älskade ju dig.

/ /

Sätter mig på bussen med hörlurarna i öronen och inser inte förrän jag nått slutdestinationen att jag inte har någon musik på. Och när jag försöker skriva någonting om allting blir det mest bara ingenting.

"Du var en weekend i New York, jag var en nattbuss hem."

Det är redan februari och att tiden hela tiden är steget före mig gör att februari snart kommer bytas ut mot mars. Mars blir snart november och då är jag kanske inte längre kvar här.

Vännen,

Det finns så mycket men ändå så lite att säga för vi har klarat oss genom missförstånd, inbördeskrig och distans och nu står vi här starkare än någonsin för även om det tar emot så hör vi ihop.

Älskling,

Alla hjärtans dag är ingen ensam och tragisk dag så var inte ledsen för du är inte ensam egentligen och det är inte synd om dig heller för vänder du dig om ser du alla som står bakom dig och alltid kan sträcka ut en hjälpande hand.

Innan tvånolltretton hinner ta slut

har mitt liv bara börjat

Trodde det skulle göra så ont, men det gick fort och kändes knappt och helt plötsligt satt den där och där kommer den sitta resten av mitt liv:

/

Sen kväll, gatulyktor, 50 kilometer i timmen, öppenhet och lättnad. Vi hamnade på samma ställe som sist, det kanske är obligatoriskt att vi ska gå upp dit när vi går ner på djupet. Det gråa vattentornet såg svart ut när det sträckte sig upp mot himlen. Fingertopparna längst tegelväggen, längst dina underarmar och det kändes som jag var tegelstenar lättare när vi gick därifrån.

/ /

Ibland känns det som jag går baklänges, rör mig motsols. Kör mot enkelriktat. Tränger mig genom en stor folkmassa. Förstår ni känslan jag är ute efter? Det där att känna sig dum samtidigt som en sorts panik bryter ut inuti. 

Men så spelar man oberörd.

Åh bästa du

Det är lite synd att du inte skriver i den här bloggen så mycket längre, men jag känner igen mig i prestationsångesten som uppstår när folk påpekar det.
Jag har kikat in här ganska ofta, jag vet inte riktigt hur jag snubblade in på bloggen men jag tror att du skrev en kommentar på något av mina inlägg för ett par år sedan.
Ville bara skriva att jag uppskattar det du skriver.