Älskling,

Vi har väntat så länge och helt plötsligt fanns den där. Nio nio nio och mitt hjärta slog tusen tusen tusen hårda slag till för livräddarna. Vi pratade om hur det blir den dagen det tar slut, att det blir så tomt då. Att inte kunna längta till nästa album.

Jag fortsätter att fylla benen med blåmärken och ärr. Jag vet att jag berättade det någon gång för dig, hur ofta jag ramlar och klantar mig och samlar märken på främst benen. Kommer du ihåg att jag har sagt det? För ett tag sedan ramlade jag tre gånger på ett och samma dansgolv. Jag liksom faller både med och utan dig.

Jag vet inte vad jag gör med mina dagar, men jag vet att jag gör saker jag aldrig trodde jag skulle göra och jag vet att jag är på platser jag aldrig trodde jag skulle vara. Vi pratade om det någon gång. Att vi först aldrig ville dit, men att vi nu aldrig vill därifrån. Det har blivit vår stad.
Vi har blivit en trio, en triangel, alla goda ting är tre. En tredjedel av oss är ute och reser, men som tur är har jag en tredjedel kvar här hemma. Hon här hemma räddar triangeln från att rasa samman. Hon är hörnstenen och bygget hade rasat utan henne.


Jag tror att saker kan göra ondare när man inte är beredd på att dom ska kännas. Man hinner inte rusta sig då och helt plötsligt har någon slått sig genom ens kevlarsjäl. I bilen hem kom allting och slog mig i bakhuvudet. All irritation av att bara vara en i ledet. Alla rykten som inte ens är sanna. All saknad som kryper här inuti, all saknad av att få vara med dig.


En kväll stod jag i vårt kök och lagade mat till Elin, Andreas, Viktoria och Philip och jag hade träningsvärk i armen dagen efter bara för att jag hade vispat så mycket pannkakssmet. Dagen därpå stod jag i köket igen och gjorde kladdkaka som jag skulle ha med mig nästa dag. Jag fick springa till farmor för att låna kakao. Farmor berättade om gardinerna hon hade strukit, sängen hon hade renbäddat och om farfar som inte kan knäppa sin egen skjorta längre.


Vi satte på ljudet så att alla som ville kunde höra på presskonferensen tillsammans med oss. Jocke sa att mörket finns i olika former. Sen sa han ungefär att "någon gång måste man möta mörkret och man måste inte vara rädd för det då".

ERA LIVSTECKEN -
Anna
fantastiskt fint sara, speciellt den första bilden!
Elin
Älskar dig <3
Meg
vilka mysbilder!
Sara
Tack hörrni!
Elin, älskar dig också <3
MW design
himla fint!
L
Du skriver så otroligt fint.
Jasmin
du skriver fantastiskt raring! och alla dina foton är oerhört underbara.
maria
Åh tack! Och du har som vanligt otroliga ord
josefin mandarin
ååååfint
nathalie
men åh, fint!